kärlek är någonting väldigt svårt att förklara. det finns så många olika kärlekar också (som jag nämnt tidigare)
jag har en stor kärlek till min famil, en annan stark kärlek till mina vänner, en annan kärlek till vissa saker och platser. men den kärleken som jag tror att detta syftar på är den man har till en person som inte ingår i familjen, som är mer än en vän och någon man tycker om väldigt mycket, den kärleken jag känner för min pojkvän. jag är så otroligt kär i honom. så fort jag tänker på han blir jag som en spagetti och helt varm innuti mig. när vi har bestämt att vi ska träffas så kan jag knabbt vänta på den dagen, jag blir allmänt glad och sprallig och kan nästan inte sitta still. han är en av mina bästa vänner och jag vet att jag kan säga allt till han och att han alltid finns där för mig. han vill alltid att jag ska må bra och han är så snäll mot allt och alla (det finns undantag,haha) han är så snäll mot mina syskon och dom älskar honom, så fort han har åkt eller när han inte har varit här på ett tag så säger elvira "var är jonatan?, ska jonatan komma idag?". jag hatar att vara ifrån han och ibland kan jag ligga och gråta i timmar för att jag saknar honom så mycket. han är en del av mig, jag vet inte hur jag skulle klara vissa dagar om han inte hade funnits där vid min sida och gett mig råd och stöttat mig. jag har alltid så himla kul med han, jag mår så bra av att ha han i min närhet och han är grym! även fast viär så sjukt olika så blir allting perfekt ändå. han är mitt allt och lite till, en sån här fin pojkvän får ni allt leta efter..eller nu ska jag göra er besvikna och säga att det bara finns en av den sorten i hela världen och han är MIN. jag älskar dig så otroligt mycket gubben!



/ amanda ♥